Okej, hehe. Det här kommer ni tycka är väldigt konstig men de skiter jag i! För såhär ligger det till, jag har aldrig varit nån killtjusare, utan tjejen som bara hängde med anna och bara stötte ifrån alla omogna killar, förutom mina killkompisar då, david var ju min bästavän. Men anna och jag tyckte allt som hade med killar att göra vara blä. Sen växte jag upp och va intresserad av varenda jävel med snopp på jorden. Nu pratar jag fyran/sexan typ alltså. Sen har jag mer eller mindre alltid haft nån på tråden, som inte blivit nåt seriöst. Men jag är en sån där typ som går runt och är små föälskad i alla gulliga killar, eller jag var. SEN en dag, på internetet (haha), hittade jag en kille. Och åh, Mattias var hans namn, ursnygg, urgullig, jätte lång och fick mig alltid att skratta. Vi pratade lite först, men sen började vi prata jämt, och då menar jag bokstavligen talat. Vi camade dagligen, vi pratade i telefon och hade vi inte tillgång till en dator så smsade vi eller pratade i telefon då som sagt. Jämt. Problemet var att han bor i jönköping, och mamma inte ville låta mig åka och han vågade inte komma hit (hehe fegis) så det blev liksom aldrig av att vi sågs. Vi försökte få till det, men nä. Men vi såg oss nog som tillsammans ändå, vi hette ju varandras namn på msn med hjärtan och allt (haha charmigt). Han gav mig dom där fjärilarna och jag pratade om honom jämt (anna var inte så glad på mig, utan mer trött). I slutet sa han tillomed att han älskade mig, ja, haha, jag dock som är lite rädd för att gå för fort fram vart livrädd och sa till honom att jag vet inte om ja kan säga så förns jag verkligen träffat honom och är säker. Men ingen skada skedd, vi fortsatte. Men sen en dag blev jag så ledsen, irriterad och trött på honom att jag inte ville ha mer med honom att göra. Så pang pratade vi inte mer. Sen två månader senare kom ja på att ja saknade honom o vi tog upp kontakten igen i ungefär en sommar, ja var nere i jkpg då oxå o vi skulle träffas, men blev ej så så sen tog de slut igen. Och innan det höll vi på o prata o allt i ett halvår ungefär tror jag. Så, kärlek? Nja, vem vet. Vi kände väl inte varandra, fast ändå. Vi visste ju typ allt om varandra och pratade jämt, men aldrig träffats på riktigt? Kan man va kär då. Ja, jag har alltid undrat. Men de va min första "kärlek" iaf haha, annars är ju jerry mitt första seriösa. Men ja va ju kär innan. Och jag tror att om vi faktiskt träffats o bodde närmre hade det ju kanske kunnat bli nåt, men vem vet.