Okej. Hur fasen ska man presentera sig själv. Vi låtsas som att ingen av er känner mig då...
Jag har alltid varit en glad, pigg, och en ganska konstig person som inte är särskilt rädd för att skämma bort mig, visst skäms gör jag, men jag bjuder nog ganska mycket på mig själv ändå. Jag älskar att skratta och försöker alltid vara snäll och trevlig mot alla, sånt gör mig glad. Jag älskar att mötas av trevliga personer och älskar att vara trevlig. Har nog alltid varit ganska lillgammal men det har släppt en hel del, det var en period i livet då jag insåg att jag vågar och vill släppa lös lite mer och inte vara så himla pryd jämt och ständigt. Dessutom har jag lärt mig att få begå misstag själv och inte bara lära sig utav andras, jag orkar inte göra rätt och vara så duktig jämt, dock är jag en väldigt flum människa samtdigit. Dessutom har jag i ett års tid genomgått en "kris" eller vad man ska kalla det, och inte mått alls bra, vilket gjort mig trött, ledsen, deprimerad mer eller mindre och väldigt lättirriterad. Men jag försöker ju sova nu och jobba så jag ska bli mig själv igen. Jag älskar nämligen att skratta mest av allt, men vem gör inte? Jag har väääldigt dålig humor också och har inga problem att prata om bajs och allt som hör dit. Pruttar och bajsar gör jag även väldigt mycket då doktorn har konstaterat att jag har en irritabel tarm! Haha. Lite väl personligt kanske? ;) Tycker också det är hemskt kul att berätta för folk när jag är bajsnödig för alla tycker det är så himla skämmit och skäms åt mig. Inte mina nära då, men aja.... Jag klassas nog också som en väldigt konstig person, som sagt, alltså jag är konstig, jag säger inte emot det, men det är heller inget jag tar negativt utan något jag trivs med, jag är ju sån! Jag har en hemsk självkänsla men ett helt okej självförtroende. Jag står för vad jag tycker och tänker, vilket mååååånga inte pallar och hatar mig för, det kan jag också tro har lite med avundsjuk att göra, för det är så många som inte vågar och bara hänger med jämt, o då är jag jobbig som gör tvärtom. Men jag har ju rätt att tycka och tänka som jag vill.... Och jag är en väldigt väldigt väldigt djup människa, som måste kunna prata känslor med alla jag är runt i princip, jag tycker det är både kul och nödvändigt. Och jag älskar att lyssna, och är en bra lyssnare. Annars tas jag nog ganska oseriös. Menmen, det är väl det jag kommer på.. Jo, jag ser bara det bra hos alla människor och har väldigt lätt för att tränga bort dom dåliga sidorna och har lite för mycket tillit, samtdigit som jag kan vara tillbakadragen och iaktta när jag känner mig osäker. Men älskar människor i allmänhet. Och tror verkligen allt gott om alla (inte alltid så jävla bra alltså), fast är jag ute tror jag att alla är ute efter mig och vill mig ont, så det hänger ju inte riktigt ihop? (en paranoid jävel). Jag har väldigt bra självinsikt och vet i princip precis hur jag fungerar och är oftast inte ett dugg blyg sålänge jag inte känner mig obekväm eller liknande.