Det här var inte det lättaste. Ett ögonblick, jag menar hur många såna har man inte varit med om? Alltså, speciella ögonblick tänker jag mig. Såna som värmer och bara är sådär goa. Saker man kommer ihåg. Jag kan komma på hundra. Mina fina vänner ger mig såna jämt, stunder, ögonblick av reeeen glädje! Och min familj. Jag är en såndär människa som kan njuta av att bara åka bil med dom, ja, våra bilresor är alltid roliga, eller våra matstunder haha. Alltid detsamma, emelie och jag sitter och gapflabbar, ingen förstår vad vi säger förutom vi och vi kan bara inte sluta skratta, mamma o pappa sitter o tittar på oss och flinar o njuter. Sånt är fint för mig! Fina ögonblick. Men vi kan ta ett speciellt, från förra vintern. Haha! Vi bodde alla tilsammans då och pappa skulle skjutsa mamma och emelie till jobbet för det var snöstorm och båda skulle till kga, så dom tog med mig på vägen och skjutsade mig till valla. Vi satt alltså i bilen typ 5 min tsm. Men emelie och ja satt bak, o hann skratta ihjäl oss ändå, åt vad minns jag inte. Men sen brister mamma ut "snälla sluta skratta, det snöar så mycket, jag blir snurrig i huvudet". Haha! Ja det fick ju tyst på oss, vi började ju gapflabba allihopa då istället och mamma bara suckade. Vad har det med saken att göra att det snöar liksom?
Det är ett sånt där mysigt ögonblick man inte glömmer! Och eftersom ja sitter hemma i huset med emlan just nu blir ja lite extra familjig och kom o tänka på det. Jag saknar min familj. Men till jul ska jag få umgås med dom jätte mycket! Glaaaad elli!

Jag har myst med min älskling hela morgonen också, vi har varit ute o kissat, bajsat o sprungit i snön! Och snart ska jag iväg och lyssna på min fina moa när hon sjunger :) Sen blir det mys med annsen!
Och gårkvällen var guld av alla dess slag.