Den här var inte svår. Vad som gör mig mest besviken i hela denna värld, är människor man trodde betydde någonting, människor man trodde brydde sig och älskade en, personer som tillomed kallat sig ens bästavän, och som bara visar sig vara världens största, fetaste och mest sårande bluff nånsin. Människor som medvetet sårar, vill göra en illa och säger fula saker, både bakom ryggen på en (så att man hör) och till ens närmaste vänner. Människor som försöker få alla jag känner emot mig genom en jävla massa skitsnack och som försöker få alla att tro på att det dom säger är sant. Människor som säger att jag inte bryr mig, att jag är dryg, att jag är taskig, endast för att jag inte nosar dom i röven efter allt elakt dom gjort. Människor som vill få mig att framstå som världens största idiot, världens elakaste och världens mest opålitliga. Människor som tillochmed går och frågar min bästavän vad fan det är för fel på mig. Och människor som, när det väl kommer till kritan, dessutom skyller allt på mig. Att saker blev som dom blev, ja, då är det minsann jag som är idioten och boven i dramat. Men vem FAN vill ha såna vänner? VEM FAN VILL?! Jag är ändå glad. För nu vet jag vilka som är äkta. Dom som stod kvar. Dom som älskar mig, och tror på mig. Nog kostade det mig mycket här i livet. Men jag står fortfarande på benen, och det är jag så jävla glad för. Men det är alltså det värsta jag vet, och det som sårar mig mest, folk som drar när det knivar sig och gör saker värre. Äckliga falska människor, alltså. Twi. Jag spyr på er. Ja, jag spyr på er!
Men inte fan kan man va bitter med alla härliga människor som finns också! ;) Ni vet vilka ni alla är, och jag älskar er! Mina änglar.