Att vara stark -
att falla till botten,
att slå sig hårt,
och att alltid komma igen.

Hej sötisar. Blev ingen bloggning igår, helt enkelt för att ja inte hann med dator. Mitt liv är rörigt för tillfället, jag är rörig, mina känslor är röriga och jag har ont. Ont innuti. Det har varit några jobbiga dagar, men saker och ting har löst sig. Mina tankar är kaos och mamma säger "du kanske borde jobba på att inte tänka så mycket, istället för att jobba så med tankarna". Man borde tänka på det. Men hur gör man...? Jag är nere på botten, jag känner mig dålig, värdelös, ful, äcklig. Fixar inte ens skämt, det bara sänker mig. Minsta sak som får mig att känna mig dåligt drar mig bara ännu längre ner. Jag klarar det inte. Det gör ont. Jag har ont. Jag är rädd. Jag är alltid rädd, men jag har aldrig, aldrig i mitt liv, varit så rädd som jag är just nu. Och ibland, istället för att bara kämpa, kämpa och kämpa, så kanske man bara behöver ta igen sig lite. Sova ikapp, låta sig själv känna precis som man gör. Acceptera läget. Istället för att fixa allt, hela tiden. Låt det bara va lite. Det orndar sig, det blir bättre. Och, det är okej.

Annars då? Jo jag flyttade tillbaka till mamma igår efter extremt många om och men, hon kom o hämta mig, hjälpte mig packa, och packa upp, vi köpte pizza och bara pratade hela kvällen. Mamma är ett mirakel. Jag sjöng även med mina favoriter tidigare, och mådde bra. Innan det spelade jag badminton, jag svär o lovar att jag aldrig skrattat så länge i hela mitt liv. Jenny bara förvärrade saker o ting o ja kunde inte ge mig. Lycka.
Pappa är även sötaste i världen.

O kolla här då! JAG ÄR KORT. Älskar att nästan alla i min släkt är så långa!!
Jag ser ut som en hösäck dock, men ja sträcker på mig, o ändå är han ett huve längre! Åh, lycka lycka ;)