Är man sjuk så är man. Men jag suger ju på att bara ligga still, så jag gjorde om lite i rummet o städade lite istället. Smart. Mitt huvud faller snart aaaav. Nu är iaf syster här och vi bara ligger och myser till bra musik och det gör ont i mig, allt gör ont. Känns som jag är i det förflutna. Det förflutna jag aldrig riktigt tagit mig ur. Och jag vill gråta, men är för instängd. Så jävla instängd att jag tappar bort mig själv. Jag vill ha min familj.


Såhär blev det iallafall, på den sidan av rummet som gjordes om dvs.


Men herregud jag kan få bättre än så.
Men inte nånstans har det funnits en man som fått mig att mjukna.