Monica ringde med upprörd ton till mig runt halv sju o tvingade över mig till dom. Jag grät så ja inte kunde prata, o dom bara gav mig massa fina o goa kramar och tröstade mig. Dom tvinga även i mig pizza och massa gott. Jag skäms. Men fy, vad förjäkla underbara dom är.. Jag älskar dom så mycket att jag vet inte vart ja ska ta vägen. Hela familjen. Och dom skämde bort mig så. Åh. Dom är bara för underbara!! Och jag äälskar att sitta i köket o lyssna på/disskutera med dom, o lyssna när moa berättar om allt från gambia. Och jag älskar att skratta med dom och bara bli sådär varm i hjärtat...<3 Vi såg även en film, i am sam, så sjukt sorglig och så sjukt värd (SE DEN!). Och annars hade jag tänkt sova snart, slaggar hos pappen! För imorgon blire lunch här med emlan o richie. Nästan inte sett dom på en vecka. Not good. Whatever, måste bara tillägga att ja väldigt ofta undrar vad fasen jag vore utan er, mina kära. Tjaaaa, inte ett piss, och not alive, brukar ja konstatera då. That's for sure. Ni är bäst!

Idag har jag varit mysig.