it's a hard world, world
Jag kände att efter en seg eftermiddag ville jag bara dö. Min kraft försvann och likaså min lust till att kämpa. Jag kände att det gick inte att hålla tillbaka och det kniper så jävla hårt i magen, det slår i bröstet och jag tappar allt, jag tappar fokuset och jag vill helst bara försvinna. Ibland kan man bara inte hålla tillbaka längre och även fast jag så många gånger förr stått upp för mig själv kan jag inte längre blunda för verkligheten och det gör ont att se hur man kan behandla någon så respektlöst. Hur man kan vara så patetisk. Jag känner även att det är dags att lämna degerfors då jag dessa 8 veckor fått en överdos av alla (läs - några) äckliga ansikten som kryper runt här och jag vill bosätta mig hos min mor en kommande period. Man kan inte alltid gå med huvudet högt när det sakta men säkert slår ihjäl en inombords att ständigt bli påminnd. Men nu, ska jag ligga här i min säng med tända ljus och se på en film med den döstora godispåsen min pappa köpte med till mig innan han kramade på mig och torkade mina tårar. Jag älskar honom och vad vore jag utan hans ständiga tappra försök att få mig på benen?
Kommentarer
Trackback
