Jag är så jävla trött på skit. Jag är så jävla trött så att jag ger upp på en gång. Jag är så jävla rädd att jag bara vill dö. Jag hatar allt just nu. Och människor är opålitliga. Jag lär mig aldrig, men vet ni? jag ger upp, jag tänker inte kämpa. Kämpa suger. Fixa till det, okej. Men kämpa, fan heller!! En kväll hos grannfamiljen igår, med syster, var precis vad jag behövde. En eftermiddag i marieberg med syster och richard idag, gav mig mer än på länge. Jag gråter ju jämt nuförtin, men det kan vara bra. Dom bara kramade mig och älskade mig. Jag får vara dålig inför dom, utan att vara rädd för att bli lämnad eller oälskad. Och att åka bil med richard, det är något som ALLTID får mig att garva....haha! Och tack Emelie o Moa, tack hela min extra familj, för att ni aaaltid älskar mig, även när jag är SÄMST. Älskar er så mycket.

Grattis igen, i efterskott älskling!!! Tusen tack för den superfina väskan och armbandet. Och tack för att du äntligen är hemma från thailand <3