I waaaaant it all.
Varför ska livet vara så jävla orättvist för? Egentligen. Jag är emo.
Skriver psykologi, hm typ "ja men personer beter sig så för att...därför, och sen så.." Jag älskar att analysera människobeteenden. Liksom hallå sam/beteendevetenskap, dah. Jag är faktiskt rätt bra på de också, bättre än vad man kan tro. I mitt huvud går de runt "ja men nu gjorde den så för att egentligen så känner den såhär.." Och hade jag inte tänkt så, då hade jag inte varit där jag är idag. För när folk är såå elaka, då är det lätt att tro det är en själv det är fel på, ist för att faktiskt förstå att problemen ligger hos dom. Och att analysera, varför gör dom såhär? Jo, det är avundsjuka. Eller osäkerthet. Det kan oxå vara deras bakgrund som spökat. Ja men den har lärt sig på det sättet, för föräldrarna visste inte bättre. Eller har den kanske inte fått kärlek i uppväxten? Aldrig fått känna sig älskad och bra. Aldrig dugit. Eller man kanske försöker leva upp till så mkt att det bara blir fel. Man har föräldrar som bara trycker ner ist för att peppa, vilket verkligen kan göra barnet elakt, för att det måste ha nånting att ge igen på, för att dessa odugliga känslor är så sjukt starka. Man vill bli av med dom, få någon annan att känna likadant. Jag vet, jag förstår. Men jag har också spärrar, jag sårar inte andra bara för att jag kan känna mig så sjukt värdelös. Och jag står inte o säger hur jävla ful nån är bara för att jag inte trivs i mig själv. Det är det som skiljer. Jag vet att problemen ja har med mig själv, ligger inte hos nån annan än faktiskt hos just mig. Det är bara jag som kan arbeta med dom. Och att trycka ner nån annan gör mig varken till en bättre människa, eller mer stark. Det är bara insane. Men jag vet också att hur mkt folk säger åt mig att det jag gör är fel (nu menar jag inte saker som att spotta på folk eller sno.. utan saker som jag faktiskt själv blir lidande av), att jag lider och att jag inte får ut nånting av det. Så kan man inte slå slag i saken förns man själv insett det. Man kanske "get it", och man vet, jag begriper hur dessa männsikor menar och tänker. Men ska jag göra som dom säger bara för att dom säger det? Innan jag själv ens fattat att jo, men det är ju faktiskt sant. Nej, för då gör jag nånting som är utan mening för mig själv. Jag vet inte varför jag gör det, utan ja gör de bara på order. Nej, så kan inte jag göra. Jag måste förstå och komma till den punkt då jag verkligen vet vad som är bäst. Och när man nått den punkten, det är först då man kan ta tag i saken och faktiskt göra nånting åt det. Och även fast det jag tillslut kommer fram till, är precis vad folk sagt till mig. Så betyder det inte nånting förns jag själv vet varför.