Ojojojojoojojoj va trött jag är! Har hållt igång sen nio. And here i am! Jag mötte ju upp anna vid fyra, så satt vi oss på espresso house i några timmar. Alltså det finns fan inte ord, för hur jävla bra min anna är. Det är insane mina vänner. Allt bara slog mig. Bara tänk er, om jag inte haft anna hade jag kanske inte varit här idag, eller främst inte den jag är. Hon räddade mig. Hon fanns, vid min sida, stöttade mig, var vid mig, tog hand om mig, ääälskade mig som mest, när andra gjorde det som minst. Hon var den sanna vännen man aldrig vill förlora. Den sanna vännen som det bara finns så få av (i hela världen). Hon är bäst. Och hon hjälpte mig som mest, även fast hon själv satt i samma knipa. Hon stog upp för mig. Och tänk, att just vi sattes i samma sitts. Det måste varit ödet eller nåt. Att vi skulle få hjälpa varandra och förstå så fullt ut. Men tänk er, vad lyckligt lottad jag är. Jag kan inte förstå det själv.





Du är så sjukt jävla fin, hjärtat mitt.