Söndagar kan vara fina. Dom är såna dagar då man bara jämt har ångest, och som är helt galet perfekta för att träffa människor man annars inte hinner se som då kan lysa upp dessa dystra söndagar, dom som betyder lite sådär extra. Med andra ord har jag tillbringat dagen hos mina favorit gamlingar. Dom där goa, underbara, mysiga "farfärldrarna" som genom åren faktiskt blivit som våra farföräldrar. Och pappas kusin med fru var också där. Haha, härliga smålänningar! Och eftersom dom flyttat så var de första gången jag var på nya stället, de kändes konstigt, eftersom dom alltid i hela mitt liv bara bott på gatan nedanför, och jag är så van vid att kunna kika på dom genom fönstret. Men nu sitter jag och emlan på deras kyl, ja, inga andra, inte ens deras barnbarn, haha, bara hon och jag, 4 foton, så dom ser oss ju iallafall varje dag ändå.. Vi betyder så mycket för dom, så ni skulle bara veta. Och sven pussar mig alltid på pannan. Älskade svenpan. Det är så hemskt att se dom bara bli sämre och sämre......Jag älskar dom!

Dom är så busiga!

Debora som liten! "Hahah, va hjulbent jag var!"

Pappa. Det syns på huvudformen.

Kolla här då vilken liten prinsessa!!!!!
Hon hade blivit så glad över den där klänningen att hon hade börjat gråta. Min snutta.
Sen fanns det inga mer bilder...Förutom alla bilder på mig o syrran. Tänk vad lätt allt var när man va liten!