Jag vet inte vad som hänt, men jag har fan inte varit så trött den här veckan. Visst, trött har jag varit, men inte den där extrema tröttheten som brukar krypa sig på. Och det gör mig så glad! Jag tillomed överlevde torsdagen utan problem. Åh vad skönt. Dagen har förövrigt varit bra. Men jag undrar om det är pga min nya inställning jag inte är lika trött? Att ja faktiskt kunnat sova lite bättre, eller att jag bara, har fått lite energi? Hm, tror alla tre spelar in lite. Men liksom, jag mår ju inte prima fisken nu bara för att jag "ändrat min inställning", men de kanske gav mig lite kraft. Det kanske vänder tillbaka, eller så kanske jag faktiskt är påväg uppåt? Äh, time will tell. Jag ska inte tänka så mkt utan bara njuta av att slippa somna när jag går.  Sen att jag faktiskt försöker se lite lättare på saker, släppa, sova och andas, har redan gjort att samma ångest inte är lika svår att ta. Skol och pluggångesten liksom. Iallafall den här veckan. JAG VILL INTE TA UT GLÄDJEN I FÖRSKOTT (eftersom arbete med sig själv aldrig nånsin bara sker över en natt), men jag njuter av det sålänge jag bara kan.

Tanken på att jag faktiskt ska försöka fixa det här nu, ger mig kraft. AMEN!