Ja, det brast lite idag. Men det är ju okej det också. Baksmällan från gårdagen som ja brukar säga, bara för att hela dagen var så jävla asbra. Trots knappt varken mat eller vila. Men nåväääl, vad är väl en sömn om dagen? Kanske det är alldeles dötrist, urtråkigt, eller, alldeles, alldeles........alldeles FÖR VÄLBEHÖVLIGT. Men jag ska inte sitta här o klaga. Jag har faktiskt insett att mitt liv är ganska fint trots allt, och en vacker dag kommer jag bli nåt förjävla bra. För jag är bra! Och jag insåg att, efter en viss händelse igår, hur mycket jag växt och vad långt jag ändå faktiskt kommit, fast jag inte sett det. Men efter allt som hänt, att jag faktiskt sitter här idag och säger att jag ändå trivs. Ja, jag trivs med hur saker är just nu. Är det inte ett under? Att gå från totalkaos, till att ändå ha hoppet uppe. Och inte se ljuset så jävla hårt längre så att säga ;).... Och även om jag inte är färdig på långa vägar så är jag påväg. Tillome på bättre väg än vad jag själv trodde.
Jag gick iallafall med värdigheten i behåll.

Aj kuk, mitt hår........................................